elektroniskt brev från hemulen i Göteborg

Vi ses igen några dagar senare, återigen hemma hos Mango. Filmkväll med Hitchcock och alla sitter utspridda i rummet med blicken på tvn. Jag i soffan och han i fåtöljen och Mango emellan oss. Hon har somnat och de andra ser på James Stewart i rullstol som i sin tur ser ut genom fönstret och det är mörkt, tillräckligt mörkt och jag håller andan när han sträcker på sig, flyttar sitt högra ben som av en slump så att det, liksom i förbifarten, råkar snudda vid mitt. Några minuter och sedan känner jag hur min kropp agerar på impuls, utan att ha frågat mig först. Min fot rör sig långsamt uppåt, försiktigt försiktigt och vidrör hans. Som svar pressar han sin vad hastigt mot översidan av mitt ben - kort, hårt, en enda hastig morsesignal, jag vet vad den betyder och åh, det sjunger i huvudet.
 
Efteråt hamnar vi utanför hans port. De andra har gått hem, det är mitt i natten och ja, jag borde också gå hem. Istället stannar vi kvar och pratar alldeles för länge, låter ögonen låsas vid varandra alldeles för länge
och när vi kramas är det så länge att jag glömmer bort alla tidsbegrepp för hans händer kramar inte vänskapligt runt min kropp utan smeker mina kläder som om det var min hud och när han slutligen bryter sig loss är det med ett besviket outtalat "nej" ett besviket "jag vill men jag kan inte".
 
Vi står och ser på varandra, på armlängds avstånd. Blickarna säger allt.
 
Slutligen ett sista
"det är väl bäst så"
ett hejdå
och jag vänder mig om och går.
 
20 minuter senare ringer han upp.
 
"Jag skulle gärna ha bjudit med dig upp för att prata, men jag tror inte jag hade kunnat behärska mig då."
 
När jag går hem bär jag segerkänsla i bröstet, en strålande triumf som måste lysa upp den nattmörka staden där jag går, som måste ge de gamla vägarna, gatorna, husen och himlen ny färg. Min skugga fungerar som strålkastare, en ljusbärare med mitt hjärta som fackla
och i blodet dunkar vissheten om att jag gick därifrån som segrare,
att det var jag som vann.
 
/H

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hemulen borde låta det här bli så intensivt och utdraget att det tillslut gör att kopplingarna mellan hjärta och hjärna dör. Precis i det ögonblicket borde de ligga med varandra.

2008-05-11 @ 20:21:27
Postat av: Hemulen

och det var precis vad hon gjorde. mer om det senare.

2008-05-12 @ 08:52:32
Postat av: sexochdylikt.blogg.se

Åh! Väntar med spänning på uppdatering, du har min mail..

2008-05-12 @ 21:34:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0